Blåmes
Parus caeruleus Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Blåmesen förekommer i lövskog och parker i hela landet utom längst uppe i norr och är en vanlig fågelbordsgäst. Den är en av de svenska fåglar som lägger flest ägg – upp till 17 stycken i en kull. Beståndet uppskattas till ca 700 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 12 cm.
Liten och rund mesfågel. Vitt huvud med svart ögonstreck och klarblå hjässa, gult bröst med tunt mörkt mittstreck, mossgrön rygg och blå vingar. Hanen och honan är lika, men hanen är oftare mer intensivt blå än honan. Unga blåmesar har gulaktiga kinder och är mattare i färgen.

Habitat

Blåmesen häckar i löv- och blandskog, parker och trädgårdar i hela landet förutom i norra Norrbotten.

Migrering

Delar av populationen flyttar men omfattningen av flyttningen varierar kraftigt mellan olika år. Flyttningsriktningen under hösten är sydvästlig men med stor spridning. De blåmesar som flyttar återfinns ofta i södra Sverige under hösten, men fynd har även gjorts i Norge, Finland och Tyskland.

Födoval

Födan består av larver, insekter och spindlar under sommaren, samt frön, talg och bokollon under hösten och vintern.

Beteende

Blåmesen trivs både i skogen och i staden och förekommer ofta vid fågelbord på vintern. Arten är aggressiv och jagar ofta undan andra fåglar, även de som är betydligt större än den själv. Den ses ofta hängande i tunna björkkvistar, sökande efter insekter.

Fortplantning

Boet byggs av ull, hår och fjädrar i lämpliga håligheter, till exempel övergivna hackspetthål eller holkar. Blåmesen har ofta två kullar under en häckningssäsong och lägger omkring 8 - 14 ägg, ibland upp till 17 stycken. Äggen är beigevita med rödbruna fläckar och är ca 15 mm långa och 11 mm breda. Honan ruvar äggen i 13-16 dagar och ungarna är flygfärdiga efter 16-22 dagar. 

Utbredning

Utbredningen sträcker sig från Västeuropa och Nordafrika österut till Ural.

---