Flodsångare
Locustella fluviatilis (Wolf, 1810)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Flodsångaren dök upp i Sverige under mitten av 1900-talet och ökade i antal fram till 2000-talet. Sedan dess har beståndet stabiliserats och eventuellt minskat något. Uppskattningsvis häckar omkring 150 par i landet (2012).

Biologi

Längd 13,5 cm.
Ovansidan är mörkt gråbrun med en grönaktig ton och undersidan är smutsvit med olivbrungrå sidor. Bröstet är diffust streckat och stjärten är bred och rundad, med långa undre stjärttäckare med breda ljusa kanter, vilket ger undersidan av stjärten ett bredrandigt intryck. 

Habitat

Häckar i fuktiga områden med tätt busk- eller trädskikt och påträffas regelbundet över hela landet, med undantag för Norrlands inland och lappmarkerna. De tätaste bestånden finns i Mellansveriges slättområden.

Migrering

Flyttar i augusti till östra Afrika, söder om ekvatorn, och återvänder i maj-juni.

Födoval

Födan består av insekter.

Beteende

Flodsångaren är mycket svår att få syn på, då den oftast uppehåller sig inne i vegetationen. Den uppmärksammas istället på sången, som utgörs av ett ihållande, kraftigt, långsamt ze-ze-ze-ze. Den sjunger flitigast från sen kväll till tidig morgon.

Fortplantning

Boet byggs av torrt gräs, löv mm. och placeras väl gömt på marken, ofta under en buske. Honan lägger 5-6 ägg, som ruvas i 13-14 dagar. Ungarna matas av båda föräldrarna.

Utbredning

Flodsångaren häckar i östra Europa, fram till Tyskland och Östersjö-kusten, samt i Ryssland bort till västra Sibirien.

---