Ljungpipare
Pluvialis apricaria (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Ljungpiparen föredrar öppna marker och dess särpräglade läte kan höras på fjällhedar, mossar eller alvarmarker. Omkring 110 000 par häckar i Sverige (2012).

Biologi

Längd 28 cm.
Ovansidan är gulspräcklig och undersidan mer eller mindre kolsvart med ett tydligt vitt band längs kanten av vingen, längs halsens sidor och upp på sidorna av huvudet, där det bildar ett tydligt ögonbrynsstreck. Honan liknar hanen men är mindre kontrastrik och inte lika svart på bröst och buk. I vinterdräkt är ljungpiparen enhetligt gulbrun. Ungfåglarna liknar vuxna fåglar i vinterdräkt.

Habitat

Ljungpipare häckar på fjällhedar och stora myrar i norra och mellersta Sverige, fåtaligt på större mossar i södra Sverige, samt på alvarmark på Öland och Gotland.

Migrering

Flyttar i juli-november till Västeuropa och återvänder i mars-april.

Födoval

Födan består av insekter, särskilt skalbaggar, men även av blötdjur, maskar, kräftdjur och spindlar och ibland också av bär (tranbär och kråkbär).

Beteende

Ljungpiparen känns oftast igen på lätet men kan också ses springande på marken. På våren och hösten ses ljungpipare ofta flockvis på åkrar i södra Sverige. Under senhösten kan flockar med över 10 000 individer förekomma.

Fortplantning

Boet utgörs av en svag fördjupning i renlaven eller mosstäcket. Honan lägger 3-4 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 28-31 dagar. Äggen är beigeaktiga med rödbruna och svarta fläckar och ca 50 mm långa och 35 mm breda. Ungarna lämnar boet direkt och vaktas av föräldrarna. De är flygfärdiga efter ca en månad.

Utbredning

Arten häckar på Island, östra Grönland, i Skottland och norra Europa samt i västra Sibirien.

---