Bivråk
Pernis apivorus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson

---

Beskrivning

Bivråken är en utpräglad skogsfågel. Det svenska beståndet har minskat på senare tid och beräknas uppgå till omkring 6600 häckande par (2012).

Biologi

Längd 52-60 cm. Vingspann 125-150 cm.
Bivråken har långa vingar och lång stjärt. Stjärten har svagt utbuktande kanter och ett eller två, ibland tre, smala mörka band vid basen, ett obandat mittparti och ett brett svart ändband. Huvudet är litet i jämförelse med ormvråkens och ögat är gult. Hanarna är gråare på ryggen än honorna, som är bruna. Unga bivråkar varierar mycket i färgteckningen och kan vara svåra att skilja från unga ormvråkar.

Habitat

Bivråken häckar i skogsmark i en stor del av Sverige.

Migrering

Flyttar i augusti-september till Västafrikas regnskogar. Vuxna fåglar flyttar tidigare än ungfåglarna. Återvänder i mitten eller slutet av maj.

Födoval

Födan består mestadels av vaxkakor, larver, puppor och fullbildade exemplar av jordgetingar, men även av andra insekter, groddjur, frukt och bär. 

Beteende

Bivråken för en anonym tillvaro i skogen, men under sensommaren är den aktiv och kan röra sig över mycket stora områden. Fåglarna kan då ses flyga med vaxkakor i klorna. Dessutom kan man få se det märkliga flyktspelet, då hanen sträcker vingarna rakt upp i luften och slår ihop dem med en tydlig smäll. Under segelflykt flyger bivråken med något hängande vingspetsar. Arten ryttlar aldrig.

Fortplantning

Paret håller troligtvis ihop hela livet. Boet är ofta ett fjolårsbo eller ett annat rovfågelbo i ett barr- eller lövträd. Honan lägger 1-2 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i drygt en månad. Ungarna lämnar boet efter ca 40 dagar och matas sedan i ytterligare ca 14 dagar.  

Utbredning

Häckar i en stor del av centrala Europa och i västra Ryssland.

---