Hornuggla
Asio otus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson

---

Beskrivning

Hornugglan är nattaktiv och ofta mycket svår att få syn på. Dessutom är den ganska tystlåten bortsett från de nykläckta ungarnas tiggarläte. Trenden för hornugglan har varit svagt negativ de senaste 30 åren och beståndet uppskattas till omkring 8600 häckande par (2012).

Biologi

Längd 35-37 cm. Vingspann 90-100 cm.
Hornugglan är en medelstor uggla med tydliga örontofsar, långsträckt kropp och långa vingar. Ovansidan är skyddsfärgad i grått, svart och mättat rödbrunt och buksidan är mörkbrunt längsstrimmig mot gulbrun bakgrund. Ögonen är lysande orangegula och kantade av vita ögonbryn. Flykten är lätt med lugna vingslag.

Habitat

Häckar i nära anslutning till öppna marker, framför allt i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlandskusten. Under goda gnagarår förekommer hornugglan i så gott som hela landet utom i Norrbottens läns lappmarker.

Migrering

Flyttar i oktober-november till Västeuropa, men goda gnagarår kan vissa fåglar även övervintra i södra Sverige.

Födoval

Födan består främst av åkersork, ängssork och skogsmöss, men även av näbbmöss och småfåglar. Hornugglorna är dock beroende av tillgången på sork under alla årstider, vilket medför att den kan drabbas av svält, särskilt under snörika vintrar.

Beteende

Trots att hornugglan ofta häckar i närheten av bebyggelse syns den sällan, eftersom den är strikt nattaktiv och på dagen gömmer den sig tätt intill stammen i  täta träd.

Fortplantning

Häckar ofta i ett gammalt kråkbo. Honan lägger 3-6 ägg, som hon ruvar i 25-30 dagar. De vita äggen är ca 40 mm långa och 32 mm breda. Hanen förser familjen med föda under en tid efter det att äggen kläckts. Ungarna lämnar boet efter 21-24 dagar, blir fullt flygfärdiga efter 1 månad och självständiga efter ca 2 månader.

Utbredning

Utbredningen är cirkumpolär på norra halvklotet.

---