Svartmes
Parus ater Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson

---

Beskrivning

Svartmesen är kanske den mest anonyma av våra mesar. Den håller oftast till högt uppe i trädkronorna och det vanligaste lätet är ett försynt sissande. Det svenska beståndet har minskat kraftigt de senaste 30 åren och uppskattas till omkring 410 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 11 cm.
Ovansidan är grå och undersidan gråvit med rostgula sidor. Huvudet är svart med en stor vit nackfläck. Även kinderna är vita och vingen är prydd med vita band.

Habitat

Häckar i barr- och blandskog i hela landet förutom i Norrlands norra och västliga delar.

Migrering

Svartmesen är vanligen en stannfågel, men ibland kan invasionsartade flyttningar göras söderut mot Danmark och Tyskland.

Födoval

Födan består mestadels av insekter och spindlar, som plockas i barrträdens grenspetsar. Svartmesen hamstrar också frön av gran och tall under sommarhalvåret.

Beteende

Svartmesen håller oftast till högt uppe i trädtopparna och ofta ser man bara en skymt av den lilla fågeln, då den sitter upp och ner och pickar i spetsen av en grangren.

Fortplantning

Häckar ofta i hålrum på marken, under stenar, i stenmurar eller i bergssprickor. Ibland bor den även i holkar. Honan inreder boet med mossa, hår och ull. Kullen består av 8-9 ägg, som ruvas av honan i 14-15 dagar. Äggen är gräddvita med rödbruna fläckar och ca 17 mm långa och 12 mm breda. Hanen matar honan under ruvningstiden. Ungarna blir flygfärdiga efter 16-19 dagar och matas av föräldrarna i ytterligare två veckor innan de blir oberoende. 

Utbredning

Arten häckar i stora delar av Europa och i ett bälte österut genom Asien bort till Japan och i Himalaya österut till bergen i västra Kina. Den förekommer också i Nordafrika.

---