Buskskvätta
Saxicola rubetra (Linnaeus, 1758)

Buskskvätta hane Michele Lamberti

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Nära hotad (NT) 

Beskrivning

Buskskvättan föredrar öppen mark och förekommer i nästan hela landet. Beståndet har minskat betydligt de senaste 30 åren och uppskattas till omkring 250 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 12,5 cm.
Ovansidan är fint brunspräcklig, strupen är ljus och undersidan roströd. Hanen har ett vitt ögonbrynsstreck och ett mörkt ansikte som avgränsas mot bröstet av ett smalt vitt band. I flykten syns en större och en mindre vit fläck på vingen och stjärten är brun med tydliga vita kanter. Honan är blekare än hanen och har mindre vitt på vingarna. På sensommaren och hösten är buskskvättorna ljust brunspräckliga, ofta med svagt fläckat bröst.

Habitat

Häckar i öppen mark, t.ex. ängs- och betesmark, kalhyggen, strandängar, hedar, dikesrenar, skogsbryn, igenväxande jordbruksmark och glest trädbevuxna myrar, men även i fjällbjörkskog, i hela Sverige utom ovanför trädgränsen. 

Migrering

Flyttar i augusti-september till tropiska Västafrika och återvänder i april-maj.

Födoval

Födan består av insekter och andra smådjur.

Beteende

Buskskvättan sitter ofta i toppen av en buske och klipper med stjärten. Den sjunger ofta nattetid.

Fortplantning

Honan bygger boet av mossa och grässtrån. Det placeras väl dolt på marken vid en tuva eller en buske. Honan lägger 6-7 ägg, som hon ruvar i 13-14 dagar. Äggen är grönblå, med enstaka rödbruna prickar, och är ca 17 mm långa och 13 mm breda. Ungarna matas av båda föräldrarna. De lämnar boet efter 12-14 dagar, men är fullt flygfärdiga först vid 17-19 dagars ålder. 

Utbredning

Arten häckar i nästan hela Europa, dock endast lokalt i sydväst, och österut i ett brett band till sydvästra Sibirien.


Mediafiler på webben
Läs mer