Grönsångare
Phylloscopus sibilatrix (Bechstein, 1793)

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson

---

Beskrivning

Grönsångaren har ett karakteristiskt läte som påminner om när man snurrar ett mynt på ett hårt underlag. Den förekommer i nästan hela landet och beståndet uppskattas till omkring 220 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 12,5 cm.
Ovansidan är gulgrön, strupen och bröstet är gula och undersidan vit. Den har ett tydligt gult ögonbrynsstreck. Vingarna är förhållandevis långa och stjärten kort.

Habitat

Grönsångaren häckar i högstammig skog med gles undervegetation i nästan hela landet, mer sällsynt längst i norr. I södra Sverige förekommer den främst i lövskog, men i norr återfinns den även i blandskog och barrskog.

Migrering

Flyttar i juli-augusti till tropiska Afrika och återvänder i april-maj.

Födoval

Födan består av insekter, särskilt tvåvingar och fjärilslarver.

Beteende

Grönsångaren kan vara svår att få syn på och identifieras oftast på sitt typiska läte. Sången består av accelererande svirrande strofer, och mellan stroferna kan serier av locklätet, tyh, höras. Den sjunger till en början flitigt, ibland även i flykten. Efter parningen blir sången kortare och mer sporadisk.

Fortplantning

Det övertäckta boet placeras på marken, ofta ganska öppet. Honan bygger det själv av strån, mossa och torra blad och fodrar det med strån och hår. I mitten av maj lägger honan oftast 6 ägg, som hon ruvar i 12-13 dagar. Äggen är vita med bruna fläckar och ca 18 mm långa och 12 mm korta. Ungarna stannar i boet 12-13 dagar. Hanarna kan ibland ha två honor i samma revir eller försöka locka till sig ytterligare en hona i ett andra revir.

Utbredning

Utbredningen sträcker sig från Europa och österut till Ural.

---