Höksångare
Sylvia nisoria (Bechstein, 1795)

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson

---

Beskrivning

Höksångaren har ett särpräglat utseende, med sin höklikt vattrade undersida och sina gula ögon. Det svenska beståndet har sannolikt minskat något de senaste tre decennierna och beräknas uppgå till omkring 350 häckande par (2012).

Biologi

Längd 15 cm.
Ovansidan är skiffergrå och undersidan mörkt tvärvattrad. Den har två smala vita vingband och den långa stjärten har vita hörn. Ögat är lysande gult. Unga höksångare är brungrå, saknar tvärbandning och har mörka ögon.

Habitat

Häckar i varma och solexponerade buskmarker i södra Sverige norrut till Uppland, framför allt längs Östersjökusten, på Öland och Gotland.

Migrering

Flyttar i augusti (ungfåglar ibland senare) till östra Afrika och återvänder i maj-juni.

Födoval

Födan består mestadels av insekter, men även av en del frukter och bär.

Beteende

Höksångaren uppmärksammas framförallt på det knattrande locklätet. Sången hörs från en busktopp eller i en stigande sångflykt. Den flyger mellan buskar med en lång rak flykt, där de vita hörnen på stjärten exponeras. Om den blir störd reser den hjässfjädrarna och slår med stjärten.

Fortplantning

Boet placeras på låg höjd i en buske. I maj-juni lägger honan 4-6 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 14-15 dagar. Ungarna stannar i boet i 14-16 dagar och matas under denna tid av föräldrarna.

Utbredning

Utbredningsområdet sträcker sig från Tyskland österut i södra Ryssland och Kazakstan till västra Kina och Mongoliet.

---