Svarthakedopping
Podiceps auritus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Svarthakedoppingen är en mellanstor dopping som sommartid känns igen på sin svarta haka och gula kraftiga örontofsar. Det svenska beståndet har minskat på senare tid och uppskattas idag uppgå till omkring 1200 häckande par (2012).

Biologi

Längd 31-38 cm.
I sommardräkt har svarthakedoppingen svart huvud, röda ögon och orangegula kraftiga örontofsar. Halsen, bröstet och kroppssidorna är brunröda. Vinterdräkten är ljusare och brunsvart på ovansidan och vit på undersidan. Den mörka hättan går ner till ögat. Kinderna är vita och halsen gråvit. Ungfågeln liknar vuxna individer i vinterdräkt men har brunare ovansida och bruna inslag i ansiktet.

Habitat

I Sverige häckar svarthakedoppingen sparsamt och lokalt i vegetationsrika sjöar, golfbanedammar och andra smådammar, främst i den östra delen av landet.

Migrering

Flyttar i augusti-oktober till västra Europa och återvänder i april-maj. Milda vintrar kan dock enstaka fåglar övervintra längs södra Sveriges kuster. 

Födoval

Födan består mestadels av sländlarver, kräftdjur, sniglar, småfisk och växtdelar.

Beteende

Uppträder oftast parvis, särskilt i näringsrika småsjöar. Under våren och hösten ses svarthakedoppingen utmed kusterna. Arten sträcker ofta lågt över vattenytan med snabba vingslag.

Fortplantning

Häckar ofta i skydd av skrattmåskolonier. Boet byggs av både honan och hanen i form av en flytande plattform förankrad i vegetationen. Honan lägger 4 ägg, som föräldrarna turas om att ruva i 22-25 dagar. Den första tiden transporteras ungarna ofta på föräldrarnas rygg. 

Utbredning

Arten förekommer på Island, i Norge, Finland, Baltikum och Storbritannien, samt i ett stråk österut genom Asien samt i Nordamerika.

---