Orre
Lyrurus tetrix (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Orren är mest känd för sitt välbekanta spel som kan höras hela året men är som mest intensivt under våren. Det svenska beståndet uppskattas till omkring 180 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 53 cm (tuppen) respektive 41 cm (hönan).
Tuppen i praktdräkt har blåsvartglänsande huvud, hals, rygg och buk. Vingarna är brunaktiga med ett kraftigt markerat vitt vingband och vita undersidor. Stjärten är lyrformad och svart med vita undre stjärttäckare, som syns under spelet. Hos hönan är fjäderdräkten varmt gulbrun, med svarta och gråaktiga schatteringar. Stjärten är tvärt avskuren till urnupen. Ungfåglar liknar hönan.

Habitat

Orren häckar i yngre skogsmark, gärna på hedar, mossar eller i anslutning till hyggen. Arten finns över hela landet förutom i de sydligaste och nordligaste delarna.

Migrering

Orren är känd för att endast förflytta sig i närområdet men hönorna tycks vara rörligare än tupparna.

Födoval

Under våren, sommaren och hösten består födan av växter som hittas på marken och under vintern av björkknoppar och skott av tall, ljung och en. Kycklingarna äter insekter och spindlar.

Beteende

Orren föredrar öppen terräng, t.ex. skogsbryn och myrmarker. Under spelet samlas några få upp till flera tiotal tuppar för att konkurrera om honorna. Spelet är som mest intensivt under tidiga morgnar i april. 

Fortplantning

Boet byggs på marken i skydd av en buske. Hönan lägger 6-11 ägg som hon ruvar i 26 dagar. Äggen är ljust beigea med rödbruna fläckar och är ca 53 mm långa och 36 mm breda. Kycklingarna lämnar boet direkt och söker föda på egen hand. De blir självständiga efter ca tre månader.

Utbredning

Arten häckar i större delen av Nordeuropa, Sibirien och Centraleuropa. Orrens utbredning i centrala Europa har minskat under det senaste århundradet som en följd av jakt, habitatförändringar och andra faktorer.

---