Storlom
Gavia arctica (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Storlommen har ett karakteristiskt spelläte som främst kan höras nattetid, men under flyttningen även på dagen. Det svenska beståndet uppskattas till omkring 6200 häckande par (2012). Storlommen är Gästriklands landskapsfågel.

Biologi

Längd 58-73 cm. Vingspann 110-130 cm.
I praktdräkt har storlommen grått huvud med rak, dolkformad näbb, svart strupe och svartvitrandiga halssidor. Ryggen ger ett svartvitrutigt intryck. I vinterdräkt är strupen vit och kontrasterar mot den mörka hjässan. Ryggen är jämnmörk. Ungfågeln liknar vuxna fåglar i vinterdräkt, men ryggfjädrarna har ljusgrå kanter som bildar ett fjällmönster.

Habitat

Häckar i fiskrika insjöar i en stor del av Sverige, men saknas som häckfågel i södra Skåne, på Öland och på Gotland.

Migrering

De flesta storlommar som häckar i Sverige flyttar i september-oktober till Svarta havet och Medelhavet och återkommer i april-maj. En del övervintrar även längs södra Sveriges kuster.

Födoval

Födan består av fisk, t.ex. abborre, mört och öring i sötvatten och torsk, strömming, och plattfisk i havet.

Beteende

Storlommen är en skicklig dykare och kan dyka ned till 20 meters djup och stanna under ytan i upp till två minuter. Under våren kan paren ses flyga utefter åar och älvar och söka efter isfria vatten. Under flyttningen ses storlommen ofta i mindre flockar utmed landets kuster. 

Fortplantning

Paret håller ihop livet ut. Boet byggs av växtdelar i strandkanten, ofta på en liten holme i vattnet. Honan lägger 1-2 ägg som hon ruvar, stundtals avlastad av hanen, i 28-30 dagar. Ungarna matas med insekter de första dagarna och sedan med fisk. De är flygfärdiga efter 60-65 dagar. 

Utbredning

Arten förekommer som häckfågel i nordliga områden av Europa, Asien och Nordamerika.

---