Småtärna
Sternula albifrons (Pallas, 1764)

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson

---

Beskrivning

Småtärnan är den minsta av våra tärnor. Vingarna är långa och smala och den flyger med snabba vingslag och dyker kraftfullt, ofta gång på gång. Det svenska beståndet uppskattas till omkring 490 häckande par (2012).

Biologi

Längd 22-24 cm.
Vuxna individer i sommardräkt har lång gul näbb med svart spets. Hjässan är svart med en tydlig vit pannfläck. Vingarna är långa och spetsiga, stjärten är kort och kluven. Fötterna är gula. Ungfågeln har brunaktig hjässa och brunspräcklig rygg, mörk näbb och gulbruna fötter.

Habitat

Häckar nästan uteslutande längs södra Sveriges kust samt på Öland och Gotland. Arten föredrar vegetationslösa områden längs sandiga stränder och häckar i enstaka par eller i mindre kolonier.

Migrering

Flyttar i juli-augusti till tropiska Västafrika, där ungfåglarna stannar kvar under sitt första levnadsår. Uppehåller sig enbart längs kusterna. Återvänder i april-maj.

Födoval

Födan består av småfisk, t.ex. tobis, smörbult, mört och abborre, samt av ryggradslösa djur, framförallt kräftdjur och insekter.

Beteende

Småtärnan förekommer längs grunda sandiga kuster. Den flyger snabbt med knyckiga vingslag och kan ibland ryttla ovanför vattnet och göra störtdykningar från 5-7 meters höjd. Ofta gör den flera dykningar i snabb följd efter varandra.

Fortplantning

Boet utgörs av en fördjupning i underlaget. Honan lägger 2 ägg som ruvas i 18-22 dagar. Äggen är gräddvita eller ljust beige med grå och bruna fläckar och liknar ljusa stenar. De är ca 34 mm långa och 24 mm breda. I början av ruvningen matar hanen honan med fisk vid boet. Ungarna lämnar boet efter ett par dagar och är flygfärdiga efter 19-20 dagar, men matas troligen av föräldrarna i ytterligare 1-2 månader.

Utbredning

Småtärnan har ett stort utbredningsområde, med häckande bestånd i Afrika, Europa, Asien och Australien samt på öar i Stilla havet.

---