Alfågel
Clangula hyemalis (Linnaeus, 1758)

Alfågel hane i vinterdräkt Ron Knight

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Klassificering

(Endast en art i släkte Clangula.)
Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Alfågeln är Sveriges minsta dykand. Arten häckar i små antal i norra Sverige, men förekommer i stora antal som övervintrare, framförallt i södra Östersjön. Det svenska beståndet uppskattas till ca 1300 häckande par (2012).

Biologi

Längd 40 cm (utan stjärtspröt).
Alfågeln är en liten fågel med runt huvud och liten knubbig näbb. I alla dräkter är hanen brokig i vitt, brunt och svart med helmörka vingar. Häckningsdräkten (april-juni) är mörkbrun med vita kroppssidor, en vitaktig fläck runt ögat och långa stjärtspröt. I vinterdräkt har hanen vitt huvud med en svartbrun fläck på sidan, svartbrunt bröstband och långa stjärtspröt. Honan är mer diskret tecknad, mattare i färgen än hanen och saknar stjärtspröt. Ungfåglarna liknar honan men har mer enfärgat brun rygg.

Habitat

I Sverige förekommer alfågeln sparsamt som häckfågel i fjällsjöar från Härjedalen och norrut.

Migrering

Alfåglarna flyttar till isfria vatten under vintern där de ofta samlas i stora flockar vid grundområden till havs.

Födoval

Födan består av kräftdjur, musslor och snäckor.

Beteende

Flyger ofta med snabba vingslag lågt över vattnet och söker sin föda genom att dyka, oftast på 3-10 meters djup. Alfågelhanen har ett karakteristiskt läte som kan höras längs kusten under vårvintern.

Fortplantning

Alfågeln häckar utspritt eller i lösa kolonier och paret håller ihop under en häckningssäsong. Boet byggs på marken väl gömt i vegetationen. Honan lägger 6-9 ägg som ruvas i 24-29 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter 35-40 dagar.

Utbredning

Arten är en tämligen vanlig häckfågel på trädlös nordlig tundra och har en cirkumpolär utbredning.

Mediafiler på webben
Läs mer