Gräshoppsångare
Locustella naevia (Boddaert, 1783)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Gräshoppsångaren har fått sitt namn för att sången påminner om ljudet från en gräshoppa. Arten ökade i antal fram till omkring 1990, men har eventuellt minskat något sedan dess. Det svenska beståndet uppskattas till omkring 4600 häckande par (2012).

Biologi

Längd 13 cm.
Ovansidan är olivbrun med mörka fläckar och strimmor, bröstet är vanligen ostreckat och undersidan är smutsvit. Det spetsiga huvudet saknar tydligt ögonbrynsstreck. Stjärten är kilformat avrundad. Unga gräshoppsångare har ofta gultonad undersida. 

Habitat

Häckar i fuktig gräs- och ängsmark i södra och mellersta Sverige samt norrut längs Norrlandskusten.

Migrering

Flyttar i augusti-september, troligen till tropiska Västafrika, och återvänder i mitten av maj.

Födoval

Födan består av insekter och andra smådjur.

Beteende

Gräshoppsångaren är svår att upptäcka och uppmärksammas oftast genom den flitiga sången. Sången är närmast klanglös, hög och ringande. Stroferna är ofta längre än två minuter och sången varierar i styrka till följd av att fågeln vrider på huvudet. När den inte sjunger kilar den ofta omkring på marken som en mus.

Fortplantning

Boet byggs av torrt gräs och placeras väl dolt i en grästuva eller under en buske. Honan lägger 5-6 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 12-14 dagar. Äggen är gräddvita med täta, ljust rödbruna fläckar och ca 18 mm långa och 12 mm breda. Ungarna matas av föräldrarna och lämnar ofta boet efter 11-15 dagar, innan de är helt flygfärdiga. Ibland produceras två kullar under en säsong.

Utbredning

Utbredningen sträcker sig från Brittiska öarna och norra Spanien österut i ett bälte som sträcker sig genom Ryssland till nordvästra Mongoliet.

---