Trastsångare
Acrocephalus arundinaceus (Linnaeus, 1758)

Trastsångare Ian White

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Nära hotad (NT) 

Beskrivning

Trastsångaren är vår största sångare. Under första halvan av 1900-talet var arten vanligast i södra Sverige men den har nu sitt starkaste fäste i Mellansverige. Beståndet ökade kraftigt mellan 1970 och 2000, men har stabiliserats på senare tid. Man uppskattar att omkring 470 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd 19 cm.
Trastsångaren är en mycket stor sångare, nästan lika stor som en stare. Ovansidan är rödbrun och undersidan är beigevit. Den har ett diffust, brett, ljust ögonbrynsstreck och lång, kraftig näbb.

Habitat

Häckar i bladvass i näringsrika slättsjöar i södra och mellersta Sverige.

Migrering

Flyttar i augusti-september till tropiska Afrika och återvänder i maj-juni.

Födoval

Födan består av trollsländor och flicksländor, både fullbildade sländor och nymfer, vattenspindlar, skalbaggar, flugor, fjärilslarver mm.

Beteende

Trastsångaren är en utpräglad vassfågel. Den uppmärksammas framförallt genom sin sång som är kraftig med djupa toner och en skärande klang. Det röda gapet hålls vidöppet under sången och den sjunger med ganska korta strofer (3-5 sekunder). Den börjar ofta sjunga nere i vassen och klättrar sjungande mot toppen av ett vasstrå. Flyger tätt över vassen med något utspärrad stjärt.

Fortplantning

Honan bygger boet, som placeras hängande i vassen. I maj-juni lägger hon 4-6 ägg, som hon troligtvis ruvar själv i 14 dagar. Trastsångar-hanarna tycks ofta vara polygama, med två eller tre honor i ett revir. Ungarna lämnar boet efter ca 12 dagar, men är fullt flygfärdiga först ett par dagar senare.

Utbredning

Trastsångaren förekommer i en stor del av Europa (saknas i Stor-britannien och på Island) och i nordvästra Afrika, samt i ett bälte genom Asien bort till Stilla havet.


Mediafiler på webben
Läs mer