Nötskrika
Garrulus glandarius (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Nötskrikan är lätt att känna igen på sin beigebruna fjäderdräkt med lysande blå vingtäckare. Arten har minskat något de senaste trettio åren, men den är fortfarande vår vanligaste kråkfågel, med omkring 290 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 35 cm.
Nötskrikans fjäderdräkt är beigebrun, med vit övergump och svart stjärt. Den har ett brett, svart mustaschstreck och mörkstrimmig hjässa. Några vingtäckare är lysande blå med tunna svarta tvärstrimmor. Unga nötskrikor är svåra att skilja från vuxna fåglar.

Habitat

Häckar i barr- och blandskog i stora delar av landet. Talrikast är nötskrikan i södra Sverige.

Migrering

Nötskrikorna är stannfåglar, men söker sig ofta närmare bebyggelse vintertid.

Födoval

Födan är allsidig. I områden med ek utgör ekollon basfödan, men arten äter även andra vegetabilier, bl.a. säd. Under vår och försommar plundras fågelbon och under sommaren lever nötskrikorna även på insekter, daggmask och smågnagare. Vintertid besöker den ofta fågelbord eller tar för sig av kadaver. 

Beteende

Nötskrikan visar sig framförallt under hösten, när ekollonen är mogna. Då flyger de fram och tillbaka mellan de stora ekarna och upplagsplatserna inne i skogen. Flykten är ganska långsam och flaxig och silhuetten är typisk med de breda vingarna och den vita övergumpen. Lätet är kraftigt och hest.

Fortplantning

Boet byggs oftast på några meters höjd intill stammen av en gran. Det består av tunna kvistar och fodras med rottrådar. I början av maj lägger honan 6-7 ägg, som hon ruvar i 16-18 dagar. Äggen är ljust blågröna med ljusbruna fläckar och ca 33 mm långa och 23 mm breda. Under ruvningstiden matas honan av hanen. Ungarna är flygfärdiga efter 19-20 dagar och matas i ytterligare tre veckor innan de blir oberoende. 

Utbredning

Arten förekommer i större delen av Europa, i Nordafrika och österut till Japan samt ner till sydöstra Asien.

---