Backsvala
Riparia riparia (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Backsvalan är den minsta av våra svalor. Det svenska beståndet minskade under 1970- och 80-talen, men tycks nu ligga på en någorlunda stabil nivå. Uppskattningsvis häckar omkring 56 000 par i landet (2012).

Biologi

Längd 13 cm.
Ovansidan är brun utan vita teckningar och undersidan är ljus med ett brunt bröstband. Stjärten är grunt kluven. Den första hösten har ungfågeln gulbruna bräm på ovansidan.

Habitat

Häckar i sandtag, åbrinkar och liknande miljöer i nästan hela Sverige, även upp i fjällbjörkskogen och i vissa lågfjällsområden. Den saknas dock i vissa områden på grund av brist på lämpliga häckningslokaler.

Migrering

Flyttar i augusti-september till Afrika söder om Sahara och återvänder i april-maj.

Födoval

Födan består av insekter som fångas i luften.

Beteende

Backsvalan häckar ofta i stora kolonier på upp till 700 par. Arten ses ofta flyga lågt över vattnet och jaga insekter. Under sensommaren kan backsvalorna samlas i mycket stora antal över vassjöar för att övernatta i vassen, t.ex. vid Hullsjön i Västergötland.

Fortplantning

Ofta häckar backsvalan i branta ler- eller sandkanter och grustag. Den föredrar finkornigt material och undviker ofta steniga gruslager. Boet grävs ut av båda föräldrarna och är ca 60-80 cm djupt. Längst in finns en bohåla som fodras med torrt gräs och fjädrar. Samma bohål används ofta flera år i rad. Vanligtvis lägger honan 5 ägg som ruvas i ca 15 dagar. Äggen är vita och ca 17 mm långa och 11 mm breda. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter ca 20 dagar. I södra Sverige produceras ibland en andra kull.    

Utbredning

Arten häckar i större delen av Europa (saknas på Island) och nordvästra Afrika, samt i ett bälte genom Asien och vidare genom Nordamerika.

---