Törnskata
Lanius collurio Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson

---

Beskrivning

Törnskatan trivs i torra och öppna buskmarker. Till följd av igenväxning har arten minskat på många håll i landet. Beståndet uppskattas idag till omkring 44 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 18 cm.
Hanen har grått huvud med bred svart ansiktsmask. Ryggen och vingarna är varmt rödbruna, övergumpen är grå och stjärten svart med vita ytterkanter. Undersidan är vit med ljust rosa bröst. Honan har brun ovansida och smutsvit, tvärvattrad undersida. Huvudet är brunt med ett diffust mörkt streck genom ögat och ett svagt ljust ögonbrynsstreck. Ungfåglarna liknar honorna, men är vattrade även på ovansidan, som också har en mer rödbrun ton.    

Habitat

Häckar i södra och mellersta Sverige och norrut längs Norrlandskusten.

Migrering

Flyttar i augusti-september, vuxna fåglar först och sedan ungfåglarna, till östra och södra Afrika och återvänder i slutet av maj.

Födoval

Födan utgörs till stor del av insekter, t.ex. skalbaggar och gräshoppor, men även av smågnagare, ormar, ödlor och småfåglar. Osmältbara delar av födan stöts upp som spybollar.

Beteende

Törnskatan är relativt lätt att upptäcka, då den ofta sitter och spanar i toppen av en buske. Arten har för vana att hamstra föda genom att spetsa sina byten på taggbuskar för att senare utnyttja dem i perioder med dålig bytestillgång.

Fortplantning

Boet är skålformat och byggs av mossa och tunna kvistar och fodras med torrt gräs, ofta inne i en buske. Honan lägger 5-6 ägg, oftast i juni, som hon ruvar i 14-15 dagar. Äggen är gräddvita eller ljust laxrosa med rödbruna fläckar och ca 21 mm långa och 15 mm breda. Under botiden matar hanen honan och ungarna. Ungarna lämnar boet efter 12-16 dagar men matas av föräldrarna under ytterligare en tid.

Utbredning

Törnskatan häckar i stora delar av Europa med undantag för de sydvästligaste delarna. Arten förekommer också i västra Asien.

---