Fjällabb
Stercorarius longicaudus Vieillot, 1819

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson

---

Beskrivning

Fjällabben är den minsta av labbarna. Fullvuxna fåglar känns igen på de långa stjärtspröten. Arten förekommer framförallt i fjälltrakterna och man uppskattar att omkring 13 000 par häckar i Sverige (2012).

Biologi

Längd 53 cm.
Vuxna fjällabbar har brunsvart hjässa, gultonad kind, ljust bröst och grå buk. Ryggen och de övre vingtäckarna är skiffergrå och vingpennorna mörka. De mellersta stjärtspröten kan bli upp till 18 cm långa. Ungfåglarna är mycket lika unga kustlabbar, men är ofta gråare och inte så kraftigt byggda.

Habitat

Häckar nästan uteslutande i fjällkedjan och observeras sällan i de södra delarna av landet.

Migrering

Flyttar i augusti-september och övervintrar till havs, troligen i Syd-atlanten, och återvänder i maj eller i början av juni.

Födoval

Födan består mestadels av fjällämmel och sorkar, men även av småfågelungar, insekter och kråkbär. Under vintern utgörs födan troligen av fisk.

Beteende

Fjällabbarna häckar bara under goda lämmel- och sorkår. Vuxna fåglar är omisskännliga i flykten genom sina extremt förlängda stjärtspröt. De ryttlar ofta i luften för att upptäcka smågnagare på marken.

Fortplantning

Boet består av en fördjupning i marken och flera par kan ibland ha sina bon ganska nära varandra. Honan lägger 1-2 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 23-25 dagar. Ungarna lämnar boet efter ett par dagar. De är flygfärdiga efter 24-26 dagar och självständiga efter ytterligare ett par veckor. 

Utbredning

Arten häckar cirkumpolärt, likt kustlabben, men saknas helt på Island. Fjällabbarna övervintrar till havs, troligtvis i Sydatlanten.

---