Sjöorre
Melanitta nigra (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Sjöorren häckar i norra Sverige och är relativt ovanlig, även om beståndet har ökat under de senaste 30 åren. Idag uppskattas det svenska beståndet till ca 6100 häckande par (2012).

Biologi

Längd 48 cm.
Hanen är svart med gul näbbrygg och svartbruna vingpennor. Honan är brun med mörk hätta och ljusare kind, strupe och övre hals. Unga sjö-orrar liknar honan men är ljusare på översidan och har mer vitt på buken.

Habitat

I Sverige häckar sjöorren sparsamt i sjöar i fjälltrakterna och i den övre barrskogsregionen.

Migrering

Hanar och ungfåglar flyttar i juli-augusti mot ruggningsplatser i Kattegatt och Nordsjön. Övriga flyttar i september-november till Danmark eller Västeuropa. Vissa stannar i Sverige och övervintrar längs västkusten och i södra Östersjön. Återvänder i april-maj.

Födoval

Födan består främst av musslor och snäckor, men även kräftdjur och maskar.

Beteende

Sjöorren dyker efter föda på grunt vatten, upp till fyra meters djup. Hanen har ett karakteristiskt visslande läte som kan höras under vår-sträcken som ofta sker nattetid. På dagen ses sjöorren sträcka lågt över vattnet i dynamiska flockar som drar ihop sig och sträcker ut sig.

Fortplantning

Paret håller ihop under en häckningssäsong. Boet placeras på marken, väl dolt i vegetationen och täckt med mörkt dun. Honan lägger 5-6 ägg som hon ruvar i ca 30 dagar. De gräddvita äggen är ca 65 mm långa och 45 mm breda. Ungarna är flygfärdiga efter 45-50 dagar.

Utbredning

Arten häckar i nordliga områden i Europa, Asien, samt i Alaska. Den nordamerikanska sjöorren räknas ibland som en egen art. Populationerna i norra Europa och västra Asien övervintrar längs Västeuropas kuster samt i södra Östersjön.

---