Talltita
Parus montanus Conrad, 1827

Talltita Ron Knight

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Talltitan förekommer i nästan hela landet, men saknas på Gotland och södra Öland. I södra Sverige har beståndet minskat kraftigt under senare tid, medan utvecklingen i norra Sverige är dåligt känd. Totalt häckar omkring 800 000 par i landet (2012).

Biologi

Längd 12 cm.
Fjäderdräkten är brungrå och smutsvit med vita kinder, svart hätta som går långt bak i nacken, och svart haklapp. Ett långsmalt vitt parti syns oftast på den hoplagda vingen.

Habitat

Häckar i barr- och blandskog i hela landet förutom på Gotland och södra Öland, med lägre tätheter i västra Götaland samt i ett bälte genom Mellansverige.

Migrering

Talltitan är en utpräglad stannfågel, men ungfåglar kan ibland ge sig iväg på kortare flyttningar.

Födoval

Födan består mestadels av insekter, men även av en hel del frön.

Beteende

Talltitan sitter ofta i en trädtopp och sjunger. Även honan sjunger, om än svagare än hanen. Ett typiskt läte för arten är tää-tää-tää. För att klara kalla vinternätter kan talltitan tillfälligt sänka sin kroppstemperatur. Arten söker ofta föda på marken och hamstrar när tillfälle ges, oftast under sensommaren och hösten, men ibland även under våren. Fröna göms under lavar på stammar och grova grenar.

Fortplantning

Boet hackas ofta ut i en murken stubbe, men talltitan kan också överta gamla bon av mindre hackspett. Bohålet ligger oftast en halv till tre meter över marken och inreds med bl.a. hår, fjädrar och spindelväv. Honan lägger 7-9 ägg, som hon ruvar i 13-14 dagar. Äggen är gräddvita med ljust brunröda fläckar och ca 15 mm långa och 12 mm breda. Hanen förser honan med mat under ruvningen. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter 17-19 dagar. 

Utbredning

Utbredningen sträcker sig från Storbritannien och österut genom inre Asien till Stilla havet.


Mediafiler på webben
Läs mer