Varfågel
Lanius excubitor Linnaeus, 1758

Varfågel Sarah Murray

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Varfågeln känns lätt igen på sin brokiga dräkt i svart, vitt och grått och sin kraftiga ögonmask. Uppskattningsvis häckar 6000 par i Sverige (2012).

Biologi

Längd 24 cm.
Hjässan och ryggen är grå och undersidan är vit. Genom ögat har varfågeln ett svart streck och vingarna är svarta med en vit fläck, som i flykten bildar ett vingband. Även stjärten är svart, med breda vita kanter. Hanen och honan är lika och ungfåglarna är ofta svåra att skilja från vuxna individer.

Habitat

Häckar i gles tallskog på myrar och i öppen skogsmark från mellersta Svealand och norrut.

Migrering

Flyttar i september-oktober till södra och mellersta Sverige och återvänder i april. En del fåglar flyttar längre söderut, till Danmark och norra Tyskland.

Födoval

Födan består främst av gnagare, men även av större insekter och fåglar upp till traststorlek. Osmälta delar av bytet stöts upp i form av spybollar.

Beteende

Varfågeln sitter ofta och spanar efter byten från en upphöjd plats, t.ex. en buske eller ett träd. Flykten går i kraftfulla bågar. När den jagar kan den ibland stanna upp och ryttla över ett byte. Varfågeln hamstrar ofta byten, som den nyper fast i grenklykor och utnyttjar i perioder med dålig bytestillgång.

Fortplantning

Boet byggs av torra kvistar och strån i övre delen av ett träd, ofta björk eller tall, och fodras med fina strån och fjädrar. I maj lägger honan 4-7 ägg, som ruvas i 14-18 dagar. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter 19-20 dagar.

Utbredning

Varfågeln häckar i centrala och sydvästra Europa och i ett bälte genom Ryssland och vidare i Nordamerika. Arten förekommer även i Nordafrika och Arabien fram till Indien. 


Mediafiler på webben
Läs mer