Bofink
Fringilla coelebs Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Bofinken är Sveriges näst vanligaste fågel efter lövsångaren och förekommer i de flesta miljöer över hela landet. Antalet häckande par i Sverige uppskattas till ca 8,4 miljoner (2012).

Biologi

Längd 16 cm.
Hanen har rostrött huvud och bröst, stålgrå hjässa och dubbla vita vingband. Honan är något blekare tecknad, med beigeaktigt bröst och gråbrun hjässa. Ungfåglar liknar honan i färgen.

Habitat

Bofinken häckar i skogar, parker och trädgårdar i hela landet, men är sällsynt i fjälltrakterna.

Migrering

Flyttar i september-oktober till västra Europa och återvänder i mars-april. De västligaste fynden har rapporterats på Irland och i Portugal och de östligaste i norra Italien, Baltikum och södra Finland. De sydligaste fynden har skett i Spanien och Portugal. Den längsta noterade flyttningen är 3721 km.

Födoval

Sommartid består födan mestadels av insekter, i övrigt frön och knoppar.

Beteende

Bofinken förekommer i löv- och barrskog, parker och trädgårdar och söker ofta föda på marken. Arten har ett omisskännligt läte som kan höras i de flesta miljöer under våren och försommaren.

Fortplantning

Boet placeras i en grenklyka på ett par meters höjd och kamoufleras med mossa och lavar. Bofinken får i regel två kullar per säsong och vid varje häckning lägger honan 4-5 ljusbruna eller vita ägg med rödbruna till mörkbruna fläckar och tunna streck. Äggen ruvas i 12-13 dagar och ungarna lämnar boet efter ca 12-15 dagar och matas sedan under ytterligare tre veckor. 

Utbredning

Arten häckar över hela Europa, i norra Afrika och i ett avsmalnande band österut till Bajkalsjön.

---