Gök
Cuculus canorus Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Göken är känd för sitt typiska läte och för sin boparasitism, dvs. att den lägger sina ägg i andra fåglars bon och låter dem föda upp ungarna. Den första göken hörs oftast i mellersta Sverige runt den 8-10 maj. Det svenska beståndet uppskattas till omkring 78 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 33 cm.
Hanen har grått huvud med gult öga och ögonring. Ryggen och bröstet är grå och undersidan vit med gråsvart bandning. Stjärten är brunsvart och har vita fläckar och vitt ändband. Benen är gula. Honorna har två färgvarianter, varav den ena liknar hanen men har ett rost-tonat bröst och den andra, som är betydligt ovanligare, är övervägande rödbrun. Ungfåglarna är tvärbandade på hela undersidan och har vitkantade rygg- och vingfjädrar och en vit fläck i nacken. 

Habitat

Göken förekommer i olika naturtyper och häckar i en stor del av landet.

Migrering

Flyttar i juli-september till östra Afrika och återvänder i maj.

Födoval

Födan består av insekter och göken har specialiserat sig på håriga fjärilslarver, vilka många andra arter undviker. Även andra insekter, som skalbaggar, gräshoppor, flugor, trollsländor och tvestjärtar ingår i födan.

Beteende

Göken är en skygg fågel som lättast uppmärksammas igen på sitt karakteristiska läte. Ibland kan den ses flyga på låg höjd bland buskar och träd.

Fortplantning

Göken är boparasit och lägger sina ägg i andra fåglars öppna bon och låter dessa föda upp ungarna. Hona lägger upp till 20 ägg under en häckningssäsong, ett i varje bo. Äggen är betydligt mindre än normalt för en så stor fågel, ca 22 mm långa och 17 mm breda. Äggen varierar i färg och teckning och kläcks redan efter ca 12 dagar, ofta före värdfågelns egna. Ungen växer snabbt och knuffar ut värdens ägg eller ungar efter ett par dagar. Värdfåglarna matar ungen, som lämnar boet efter ca 3 veckor. Vanliga värdarter i Sverige är sädesärla, rödstjärt, rörsångare och trädpiplärka. 

Utbredning

Arten förekommer i hela Europa (utom på Island) och österut genom Asien till Kina och Japan.

---